neabtw

Denna underbara, fantastiska [läs regniga] söndag tillbringade jag i gott sällskap i Como. Jag har hört att Como är superfint eftersom den ligger precis vid sjön men det visade sig att Como faktiskt blir lika grått som vilken annan stad som helst när det regnar. Men visst var det vackert :)

Jag var tvungen att gå upp väldigt tidigt för att ta bilen in till Lodi station, ta tåget in till Milano central för att sedan byta till tåget med destination Zürich. Jag gick nog runt och gäspade halva dagen eftersom jag "deltagit" (genom skype) i min mors 50-års fest kvällen innan. Men lite kaffe botar trötthet på ett kick!

Efter att jag klivit på rätt tåg, hoppat av på rätt station och hittat rätt ;) Lara tog vi oss in till centrum och köpte oss biljetter till färjan som skulle ta oss till Bellagio, en liten halvö mitt i sjön.
Medan vi väntade på att färjan skulle anlända gick vi runt lite och regnet bara vräkte ner.

Färjan hade som tur var tak!
Så vi satt och såg ansamlingarna av hus i annorlunda färgskalor glida förbi som färjan guppade vidare på det blygrå vattnet.
Efter 40 minuter och ett antal stopp på vägen nådde vi målet och det var helt klart värt att vi trotsat kylan och den halvstorminga sjön för att komma dit. Det var ett sånt mysigt ställe! Små trappor som kantades av mysiga affärer, caféer och restauranger och överallt, blommor, eller åtminstonde hägringar av blommor som funnits där och man förstår att när det är säsong för blommor så är det här paradiset.





Vid lunchtid hittade vi ett mysigt ställe som serverade pizza, snabbt och gott.
Sedan var vi helt överens om att det var alldeles för kallt och regnigt för att gå ut riktigt än så vi beställde kaffe och satt och pratade i ungefär 2 timmar; väldigt varmt och skönt var det.
Sedan tvingade vi oss ut ur värmen och gick till spetsen längst ut på ön och betraktade det stormiga vattnet. Kändes nästan som i en roman.

Vi gick tillbaka till färjestället för att vänta på färjan. Det ligger ett grand hotell med underbar vy på framsidan av ön och det ser väldigt flott ut, där skulle man bo! Och nu, när det inte är högsäsong kanske det inte är så dyrt heller.
Vi insåg att i princip alla som sågs ute på de små gatorna var turister, urinvånarna var smarta nog att stanna inne.

När vi kom tillbaka till fastlandet bestämde vi oss för att åka hem till Lara. Hon har en egen bil så det var smidigt. Hon bor i Morbide inferiore (eller något sånt) och det ligger faktiskt i Schweiz, så jag har nu officiellt varit i Schweiz. Men jag fick ingen stämpel i mitt pass, och tur var väl det för jag hade det inte med mig.

Lite fånigt också när man ska korsa gränsen. Man ska veva ner rutan som om man skulle visa sitt pass men dom kollar tydligen aldrig passen men man ska ändå lotsas. Det står en man utanför gränshuset bara och tittar.

Lara bor i en mysig lägenhet med vinrankor bakom huset. Väldigt idylliskt. Jag fick träffa hennes host mum Silvia som verkar väldigt trevlig. Vi hann dock bara stanna där ett litet tag för sedan var vi tvungna att åka tillbaka för att jag skulle hinna med tåget. Vi var (som alltid) sena men jag kom ändå i tid, som tur var. Tåget var till och med försenat. Hur kommer det sig att när man är i tid så är tåget försenat men när man själv är försenad så kommer tåget alltid i tid?
Jag underhöll mig lite med att prata med två amerikaner som hade varit på jorden-runt-resa! På 13 dagar! Jag undrar hur mycket dom egentligen hann se. Men det är något som jag verkligen vill göra! Fast med lite bredare tidsplanering.

Jag kom hem lyckligt och väl om än lite trött. En trevlig dag. Men jag får se till att komma tillbaka och se Como i solsken