neabtw

Så var då tiden inne för första skoldagen. Den inleddes med en våldsam cykeltur för att inte behöva stå med skammen att vara sen till den första lektionen. Så jag anlände väldigt varm trots att det var ganska kyligt ute.
Men jag hade inte behövt oroa mig för det var många som troppade in senare,, det är inte riktigt som skolan där hemma som är obligatorisk. Men slutligen blev vi väl runt 20 pers med varierande italienska-kunskaper. Lektionen inleddes med att man skulle presentera sig och berätta varifrån man kom. Jag var som väntat enda svensken där. Sen var det en tjej från Ryssland och en från Brasilien. Två stycken från Peru, två från Rumänien och sedan en hel massa afrikaner från Senegal, Elfenbenskusten, Marocco och Egyptien.
Resten av lektionen gjorde vi en del stenciler och gick igenom bestämd artikel, plural och verben avere och essere, d.v.s. inget vidare nytt men det kunde väl varit värre.
Något som är väldigt annorlunda från hemma är att så många unga tjejer är gifta. Den ryska tjejen var 22 år och hon var gift. Dessutom brukar människorna som börjar prata med mig ganska raskt fråga om jag är gift! Jag är 19 år! Det är inte normalt att vara gift vid den åldern! Men enligt Micaela är det inte normalt i Italien heller och att människor inte brukar fråga sånt men nu har jag stött på två stycken...

Btw. Fick just värsta goa förslaget från Erica om att åka till Alperna vilket gjorde mig superglas, fast sen lyckades ju mamma sticka hål på den bubblan lite. Varför måste man alltid vara realist?!