Tillbaka från mörkret

Har varit lite blå om man säger så.
Fick känningar i det fucking jävla knät igen på träningen i måndags. Det är svårt att trycka tillbaka känslan av att det är kört. Att jag nog aldrig mer kommer  kunna spela fotboll på riktigt. Och det kändes ju så himla bra på dom tre andra träningarna.
Men som titeln antyder känner jag att min positiva inställning nog åter börjar hitta fäste.

Jag var hos vårdcentralen i fredags så att jag kan få en remiss till ortopeden. Jag ska änna kräva att få en MR med en gång och inte behöva vänta 3 månader för att se om det går över, som sist! Misstänker att det kan vara meniskeln, eftersom den förra magnetröntgen visade en skada även på den men som dom senare inte gjorde något åt under operationen.
Men om jag ska vara realist så kommer det säkert ändå dröja ett tag innan jag kommer kunna spela, speciellt som jag fortfarande inte kan gå normalt p.g.a. smärtan. Men jag föredrar att inte tänka på det och låtsas som .ingenting.


Att det ska vara så svårt att leva utan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn, tack:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej, så klart)

URL/Bloggadress:

Kommentaren lyder:

Trackback
RSS 2.0